NOTISA   Sweden

FRÅN FRUNTIMMERSFÖRENINGAR TILL RIKSDAGEN
En politisk framgångshistoria

Text: Inger Lin Söderberg-Lidbeck
Bild: Bearbetning Björn Söderberg / Notisa Bildarkivet

Artikeln omfattas av lagen om upphovsrätt. Text och bilder får inte kopieras och publiceras utan tillstånd av Inger Lin Söderberg-Lidbeck och Björn Söderberg / Notisa Bildarkivet. Överträdelser beivras.

Tiden hastar, ett sekel flyger snabbt förbi. Viktiga händelser hamnar snabbt i glömskans garderob. I början av 1900-talet var kvinnlig rösträtt ett rykande aktuellt ämne. Seklet var nytt och framtiden låg vidöppen. De rösträttsförhoppningar som hade grusats under föregående sekel skulle äntligen infrias. År 1903 bildades LKPR Landsföreningen för kvinnans rösträtt. Nu skulle rösträtten förverkligas med hjälp av diskussion och agitation.

Fredrika Bremer och andra kvinnliga skribenter hade via böcker och tidningsartiklar fört in kvinnors erfarenhetssfärer och engagemang i offentligheten. Det kunde gälla skildringar av resor i stora världen, insikter hämtade från vardagslivet eller sociala och praktiska spörsmål som kvinnorna mötte i sina "fruntimmersföreningar". Dessa föreningar vilka användes som en allmän beteckning av allt från sammanslutningar som vårdade sig om de fattiga, organiserade sömmerskor, fabriksarbeterskor eller spetsknypplerskor, till sammankomster där man drack kaffe och likör samtidigt som man diskuterade tjänstefolkets brister.

Den första riksdagsman som motionerade för svenska kvinnors rösträtt var Fredrik Theodor Borg år 1884. Han fick en envis efterföljare i Stockholms borgmästare A Lindhagen som hävdade "antingen har ingen människa medborgerliga rättigheter eller också hava alla det; och den som röstar emot en annans rätt på grund av religion, kön, eller ras, har från den stund avsvurit sig sin egen rätt".

Kvinnornas ställning i samhället hade förändrats snabbt. Kanske oroande snabbt. Även goda förändringar medförde omvälvande konsekvenser. Den lutherska kyrkans version av patriarkatet var grundprincipen enligt vilken religion, samhällsfunktioner och familjeliv sammanflätades. Fadersrollen som idealiserades refererade till gudomliga förebilder. All makt var given av Gud som hade skapat världen och människorna. Varje konung, biskop, husbonde, företagsledare eller familjefaders position kunde motiveras med den lutherska hustavlans deviser.


Luthers katekes var norm och rättesnöre för många generationers svenskar. I avsnittet som kallades hustavlan klargjordes noga faderns och moderns roller i samhället. All ordning var initierad av Guds faderliga omsorg. Familjen var sinnebilden för samhällsordningen. Husbonden representerade enligt Luther Gud och skulle med faderlig nit och kärlek fostra familj och underordnade till flit och sedlighet.
Bilden som är från 1890-talet visar en fader i kretsen av sin familj.

Copyright bearbetning Björn Söderberg / Notisa Bildarkivet ©

Det hade börjat år 1734. Kvinnan fick då rätt att ingå äktenskap eller trolovning efter eget val. Men hon måste få sin fars eller giftomans samtycke till äktenskapets ingående. Därefter rådde mer än 100 års stiltje. Kanske var den skenbar.

År 1842 var det dags för förändring. Då infördes obligatorisk folkskola för både flickor ch pojkar. Några år senare fick bror och syster lika arvsrätt. Restriktioner gällande kvinnors näringsverksamhet minskades. Under 1850-talet blev det tillåtet för kvinnor att bedriva undervisning i folkskolor och i mindre skolor.

Det blev även möjligt för ogifta kvinnor över 25 års ålder att bli myndiga efter ansökan till domstol. År 1863 upphävdes ansökningskravet gällande ogifta kvinnor. De gifta kvinnorna var dock fortfarande omyndiga. Det skulle dröja fram till 1920-talets början innan ogifta och gifta kvinnor blev jämställda beträffande myndighetsålder.


Enligt traditionen var kvinnan föremålet för mannens uppvakning. Hon borde inte själv ta några initiativ utan tålmodigt vänta på lämplig friare. Detta gällde även i andra avseenden i hemmet och i samhällslivet.
Bilden från år 1900-talets början.

Copyright bearbetning Björn Söderberg / Notisa Bildarkivet ©

År 1864 upphävdes makens lagfästa rätt att aga sin hustru. Under 1860-talet avskaffades också skråtvånget vilket innebar ökade arbets- och försörjningsmöjligheter för kvinnor och män.

1870-talets förändringar medförde att kvinnor fick tillgång till högre utbildning. De tilläts att avlägga studentexamen och kunde efter särskild prövning beviljas inträde till universitetsutbildningar. Fortfarande gällde detta enbart de ogifta kvinnorna. De gifta kvinnornas livsuppgift var fastlagd enligt tradition. Deras främsta uppgift var att vårda hemmet och att fostra barnen. Gifta kvinnor fick dock utökade och lagfästa rättigheter att förfoga över egen förmögenhet och egna inkomster.

År 1879 fick Sverige sin första kvinnliga filosofie doktor, historikern Ellen Fries. Några år senare var det dags för läkarkåren att få sin första kvinnliga medlem nämligen medicine doktor Carolina Widerström.


Dam eller herre? Det är Kaspers fråga år 1870. Han vet ju egentligen att kvinnan är en av dessa nya tidens kvinnor. 1800-talets samhällssatiriska tidningar älskade att göra narr av de "radikala fruntimren".

Copyright bearbetning Björn Söderberg / Notisa Bildarkivet ©

Under 1880-talet aktualiserades kvinnans rätt att framträda som en fullvärdig medborgare. Det var likhetsprincipen som gällde. Kvinnan var likvärdig mannen och skulle därför också besitta lika rättigheter.

Samma år som riksdagsledamoten F. T. Borg motionerade om kvinnlig rösträtt bildades Fredrika-Bremer-Förbundet. Bildandet av ett förbund med kvinnliga förtecken gav fruntimmersföreningarna en ny dignitet. Kvinnorna visade i och med förbundets bildande att de i likhet med männen ägde förmåga att skapa funktionella och livskraftiga organisationer. Via förbundet kunde kvinnorna också introducera specifika ämnen i samhällsdebatten.

Under 1900-talets inledningsår fördes rösträttsfrågan ut från riksdagens kamrar till det offentliga och allmänna rummet. Det gällde inte endast kvinnlig rösträtt, det gällde också de obemedlade männens rösträtt. Beträffande den manliga rösträtten tycktes dock råda större enighet i olika politiska läger än vad som gällde den kvinnliga rösträtten. En man en röst kunde gå an, men kvinnorna komplicerade det hela.

Selma Lagerlöf gjorde en lysande karriär. Hon var född i Värmland 1858. Utbildade sig till lärarinna 1882-85. Därefter undervisade hon i Landskrona och flyttade år 1897 till Falun. År 1890 fick hon första priset i tidningen Iduns stora romanpristävling med "Gösta Berlings saga". År 1907 blev Selma Lagerlöf hedersdoktor i Uppsala och 1909 erhöll hon Nobelpriset i litteratur. 1914 invaldes hon som första kvinna i Svenska akademien. I maj 1919 höl hon tal i Stockholm vid firandet av segern för rösträtten.
Copyright bearbetning Björn Söderberg / Notisa Bildarkivet ©

Skall våra kvinnor tvingas intressera sig för fläsktullar och frihandel? utropade vän av ordning. Skall vi framlägga för våra hustrur och mödrar sådana obetydliga spörsmål när de äro fullt upptagna av att fostra våra barn - landets framtid?

Även kvinnornas förkämpar hyste sina tvivel. Kan de icke politiskt erfarna kvinnorna rätt förstå det ansvar som det innebär att äga rösträtt? Kan de besluta i spörsmål som icke gäller det timliga och andliga, utan i sin ytterst utdragna konsekvens gäller krig och fred? Står icke där den moderliga ömsintheten i vägen för det nödvändigas krav?

Andra avfärdade sådana resonemang genom att anknyta till allmänt spridda uppfattningar och fördomar om kvinnlighetens beskaffenhet. "Det är just kvinnans lycka eller olycka att hon med sin instinkt griper mycket liksom i flykten, där vi män få grubbla långt och länge för att komma fram till ett klokt beslut. För övrigt torde ej skada att få litet mer känsla och fantasi även i de politiska valen."

År 1919 fick kvinnan rösträtt, vilken rätt hon kunde utöva år 1921. Samma år blev den gifta kvinnans myndighetsålder 21 år. Då hade även den lag som gav mannen rätt att inom sex månader upphäva äktenskapet om kvinnan inte var oskuld vid äktenskapets ingående förpassats till glömskans garderob.

Text: © Inger Lin Söderberg-Lidbeck