NOTISA   Sweden

Sylvester och ett Gott Nytt År

Text: Inger Lin Söderberg-Lidbeck
Bilder: Bearbetning Björn Söderberg / Notisa Bildarkivet

Artikeln omfattas av lagen om upphovsrätt. Text och bilder får inte kopieras och publiceras utan tillstånd av Inger Lin Söderberg-Lidbeck och Björn Söderberg / Notisa Bildarkivet. Överträdelser beivras.

Förr i tiden var årshögtiderna ansedda som orakeltider. Almanackor och bondepraktika förmedlade goda råd om hur man ur det närvarande kunde utröna framtiden. Jul och midsommar var de mest betydelsefulla orakeltiderna. Det var en allmänt spridd uppfattning att så som vädret under midsommarnatt och julenatt visade sig, så skulle också det kommande halvårets väderlek bli. Dessutom kunde man genom att lägga märke till skeenden av mera allmän karaktär också få ett och annat tips om landet riskerade att drabbas av krig och farsoter. Det fanns också möjligheter att utröna hemligheter beträffande kärlek och hälsa på det personliga planet. Knepet var att tolka tecknen rätt och att förstå deras dolda innebörder.

Det gamla och nya året i allegorisk framställning. Omgivna av traditionella lyckosymboler som hästsko och fyrklöver försöker det åldrande seklet hålla urets visare tillbaka samtidigt som det nya seklet skyndar på pendelns svängande. Bild från sekelskiftet 1800/1900.
Copyright bearbetning Björn Söderberg / Notisa Bildarkivet ©

Sylvesters dag ingick som en av de tolv betydelsefulla dagarna i julens skede vilka räknades mellan julaftonen och trettondedag jul. Om solen sken Sylvesters dag, nyårsaftonen, förebådade det svåra tider för bonden men överflöd för fiskaren. Om stormen ven samma dag antogs sommaren bli perfekt för grödan. Även andra speciella händelser som timade under Sylvesters dag noterades och tolkades i enlighet med tradition och allmänna uppfattningar.

Det förekom att kvinnorna spådde i bly eller i kaffesump på nyårsafton och att man med oljud och eld drev ondskans makter på flykten inför det nya året. Men nyåret var för de flesta bland landsbygdens befolkning endast julens efterklang.

Kyrkklockornas klang markerade skiftet mellan de förflutna och det kommande. Seden att ringa in det nya året med kyrkklockorna hade störst betydelse i städerna. Bilden från 1901 är fylld av symbolik. Mannen med skägget är Oden som ringer in en ny tid med den malmtunga kyrkklockan. Samtidigt visar sig nyårsnyet i sin allra klaraste glans.
Copyright bearbetning Björn Söderberg / Notisa Bildarkivet ©

Under medeltiden hade Sylvester eller Silvester som han då kallades varit ett vördat namn i helgonkalendern. Med tiden blev han också ett namn i vår almanacka den 31 december. Silvester var inte särskilt uppmärksammad i gamla tiders nyårsfirande. Detta trots hans agrara anknytning som skyddspatron för husdjur och god skörd. Silvester var ursprungligen romare men han konverterade till den kristna tron och valdes till påve i januari år 314.

Han dog på årets sista dag år 335. Silvester lär ha varit den förste påven som bar tiaran som därefter blivit påvarnas typiska huvudbonad. Innan Silvester valdes till påve hade han i likhet med många andra kristna levt undangömd och förföljd. Legenden berättar att han vann den mäktige kejsaren Konstantin för den kristna läran genom att bota honom från en svår sjukdom. Även kejsarens moder Helena blev frisk genom Silvesters behandling. Detta gjorde kejsaren än mer positivt inställd till kristendomen. Silvester utnämndes av kejsaren till överhuvud för hela kristenheten. Med denna titel följde även stora rikedomar och jordagods.


Text: © Inger Lin Söderberg-Lidbeck