Badliv och tidsfördriv
Text: Inger Lin Söderberg-Lidbeck.
Bild- och textmaterial omfattas av copyright Notisa © 2008

Arkeologiska utgrävningar har visat att redan våra fornfäder uppskattade ordentlighet och renlighet. Skräp och avfall har åtskiljts från boplatsen. Förekomster av fintandade luskammar indikerar att det ansågs vara mödan värt att hålla sitt hår rent och lusfritt.
Under medeltiden fanns det badinrättningar i städerna. Där badade man i blandat sällskap både för att roa sig och för att vårda hälsan. I badhusen förplägades gästerna också med dryck och musikalisk underhållning.
 

I gamla tider var badet förebyggande hälsomedel. När man badade passade man också på att slå åder och låta koppa sig. Man trodde att hälsan var beroende av kroppsvätskornas rätta balans. Badet, kroppens svettning och avtappning av dåligt gammalt blod ansågs vara nyttigt för hälsans bevarande. Bilden är ett träsnitt från 1500-talet.

Den som var mån om hälsan borde enligt medeltidens allmänna uppfattning bada tre till fyra gånger under året. I samband med badandet brukade man också åderlåta eller låta koppa sig. Det var särskilt viktigt att vårda kroppen höst och vår, eftersom sommaren och vintern skapade obalans i kroppsvätskorna. Med bad, koppning och åderlåtning blev jämvikt och sundhet återställda.
Med renligheten i vardagslag var det dock si och så. Endast sådan smuts och orenlighet som antogs sprida farliga ångor och osunda odörer uppfattades som skadliga för hälsan.
Under 1500-talet råkade sällskapsbadandet i vanrykte. Det har framförts teorier om att det var spridningen av syfilis som var orsaken till det minskade badintresset. Men orsakerna kunde även ha varit religiösa eller kulturella.
Hälsobadandet ansågs dock fortfarande vara nyttigt. Men man företog inte terapeutiska bad på eget bevåg utan följde rekommendationer av läkare, badare, apotekare eller barberare. Läkarna var fåtaliga och deras råd var vid denna tid endast förbehållna furstar och andra överhetspersoner.
I 1600- och 1700-talens fina salonger talade man endast om badandet som ett hälsomedel. Renlighet var detsamma som dyrbar väldoft. Parfym och linneunderkläder som byttes då och då ansågs göra lögandet överflödigt. Hälsoaspekten var dock fortfarande aktuell.
Sjukdomar behandlades med olika typer av kalla och varma bad. Om man hade råd anlitades medicus eller apotekares råd beträffande vilken typ av bad som var det mest lämpliga. I samband med badkurerna intogs även olika sorters medikamenter.
Bland allmogen höll man fast vid traditionen att tvätta vardagslorten från händer och ansikte innan man begav sig till högmässan i kyrkan. Renligheten var en ritual som ingick som ett moment i respekten för det sakrala. Inför de stora årshögtiderna förekom det till och med att man lögade sig innan man bytte vardagskläderna till helgstass.
 

Även vetenskapen hade något att säga om badandet. Under 1800-talet uppfanns flera sorters bad. Vart och ett hade sitt botande eller sjukdomsförebyggande syfte. Vid slutet av seklet inrättades badavdelningar även vid sjukhusen. Bilden av de olika baden är från 1890-talet.

Under 1800-talets senare del inrättades det kallbad- och varmbadhus i många av Sveriges städer. Badandet blev ett sätt att umgås. Herrar som åt affärsmiddag på krogen träffades också i herrturken eller i det härdande kallbadet.
Ungefär samtidigt blev det mode att sommartid bege sig till badorter vid de svenska kusterna. Badortslivet var dock mera ett socialt evenemang än njutandet av frisk luft eller renlighetsiver. Badortslivet var ett sätt att umgås och att visa upp sig och att låta de giftasvuxna ungdomarna stifta bekantskap med varandra.
 

Vid förra sekelskiftet gick det inte an att visa sig alltför avklädd på stranden. Här visas badmode à la 1900. Baddräkten med spets och sjömanskrage kompletterades med badhatt och badskor. Innan badet vande man kroppen vid kyla genom att ikläda sig en lång klänning med bara axlar. Den varma badrocken var tillverkad av mjuk ylle. Parasollen skyddade damerna mot solbränna. Den som hade hemgift att erbjuda ev. friare. De kvinnor som måste arbeta för sitt uppehälle hade inte tid eller intresse att vårda den intressanta marmorhy som kännetecknade rika arvtagerskor och välbesuttna fröknar.

Det var den moderna tidens ökade välstånd och förbättrade kommunikationer som skapade förutsättningar för det mondäna badlivet i badhus och vid badorter. Att vara hel och ren och att äga ett rent samvete var värderingar som definierade den moderna människan. Det tjugonde århundradet var ämnat att bli renlighetens århundrade.
 

All vidareanvändning av detta material utan tillstånd är förbjuden. Bildlänkning är ej tillåten. Otillåten användning debiteras med minst dubbla ordinarie artikelpriset. Beställning av artiklar och bilder kan göras via Notisa media. red2@notisa.com

Copyright Notisa © 2008