NOTISA  Sweden

Traditioner i advent

Text: Inger Lin Söderberg-Lidbeck
Bild: Bearbetning Björn Söderberg / Notisa Bildarkivet

Artikeln omfattas av lagen om upphovsrätt. Text och bilder får inte kopieras och publiceras utan tillstånd av Inger Lin Söderberg-Lidbeck och Björn Söderberg / Notisa Bildarkivet. Överträdelser beivras.

Den första söndagen i advent är kyrkoårets första och högtidligaste dag, dess nyårsdag. Både de romersk-katolska och de protestantiska kyrkorna firar adventstiden under fyra veckor. Dessa fyra veckor är förberedelsetiden inför Herrens ankomst, Adventus Domini. Den ortodoxa kyrkans adventstid varar under sex veckor.

Det finns uppgifter om kristet adventsfirande från 500-talet. De tidigkristna sederna påbjöd fasta och högtidligt allvar. Det allvarliga förhållningssättet till adventet bibehölls under många århundraden. Kyrkornas präster ansåg att det var särskilt opassande att anordna fester och bröllop under adventstiden. I kyrkorummet beslöjades porträttbilderna under söndagarna före jul och orgeln användes inte.

Ett ljus per söndag tänds under adventstiden. Meningen är att ljuset skall brinna en liten stund varje dag. Traditionen att tända fyra adventsljus är inte särskilt gammal. Det finns berättelser från sent 1800-tal om att man tände fler ljus för varje helg fram till jul. De flesta jul- och adventsljus stöptes i gamla tider av talg. Stearinljus var en lyxvara som blev vanlig först under senare delen av 1800-talet (läs mer på julensabc.com).
Copyright bild Inger Söderberg-Lidbeck / Notisa Bildarkivet ©

Skillnaden var påtaglig mellan det kyrkliga högtidlighållandet av adventet och den förväntansfulla brådska som rådde i allmogens stugor. Adventsfirandet var bråda tider för folk i allmänhet. Kontemplationen fick vänta till de tolv dagarna mellan julaftonen och trettondagen, då nästan allt arbete fick vila.

Större delen av senhösten tänkte man på advent och julen. Man skulle förbereda säden till julmalten. Gott öl hörde ju julen till. Efter höstslakten skulle fläsk och nötkött rökas och saltas enligt konstens alla regler. Där man "så hava kunde" präglades julen av frosseri och överdåd. Man delade med sig till de fattiga eftersom det ansågs vara en Gudi behaglig handling. Fastan under adventstiden som innan reformationen påbjudits av den katolska kyrkan var inte passande för människorna som levde i det hårda nordiska vinterklimatet. I kyliga Norden behövdes fet och stärkande föda.

Månens ny och nedan var särdeles viktiga att hålla reda på under adventstiden. Den som ägde de rätta kunskaperna kunde sammanställa månens faser med vardagliga händelser på ett sådant sätt att framtidens viktigare händelser avslöjades.
Enligt bondepraktikan var det särskilt fördelaktigt om juldagen sammanföll med månens ny, men "ju närmare månens nytändning kommer adventet, ju värre det går".
Bilden av astrologen som är i färd med att göra beräkningar är ett träsnitt från 1500-talet.

Copyright bearbetning Björn Söderberg / Notisa Bildarkivet ©

I slott och koja fejades inför julen. Det skulle stöpas juleljus och dyrbarheterna skulle putsas och poleras. Alla skrymslen städades. Golven skurades och spismuren kalkades vit. Jesusbarnets ankomst firades med rituell och faktisk renlighet.

Adventus betyder ankomst och är den kristna kyrkans förberedelsetid inför Herrens ankomst. I Bibelns Matteusevangelium berättas om att tre vise män i Österlandet såg en underbar stjärna tändas på himlen. De följde stjärnan mot Betlehem och såg stjärnan lysa över ett hus. När de trädde in i huset fick de syn på Jesusbarnet och hans moder jungfru Maria.
Bilden är ett julkort från förra seklets början. Växten nedtill t.v. är en Mariatistel som användes som läkeväxt i gamla tider.

Copyright bearbetning Björn Söderberg / Notisa Bildarkivet ©

Var julölet färdigbryggt Annadagen den 9 december och julkorven saltad och rökt inför Lucia den 13 december unnade man sig denna natt ett särskilt kalas som en förövning inför det kommande stora julkalaset. Mat och brygd provsmakades. Ett par juleljus fick brinna hela natten för att hålla onda makter på avstånd.

Allt sådant som vi under senare tider uppfattar som typiska för adventsfirandet är nyare tiders påfund. Den vitklädda Lucia med ljus i håret var en okänd företeelse innan 1700-talet. Adventsljusstaken med fyra ljus blev populär under 1930-talet. Adventsstjärnan uppfanns i Tyskland där stjärnor tillverkades av Herrnhutarna. I deras religionsutövning var adventstiden särskilt betydelsefull. Man firade adventet med stjärnformade ljuslyktor.

I procession med stjärnlyktan gick stjärngossarna från gård till gård för att erbjuda sång och skådespel. Lyktan som kallades ljusa stjärnan anses ha inspirerat herrnhutarna till deras adventsstjärnor.
Bilden från 1860-talet är tecknad av August Malmström, även känd bl.a. för sin tavla "Grindslanten".

Copyright bearbetning Björn Söderberg / Notisa Bildarkivet ©

Enligt traditionen hade någon av herrnhutarna blivit inspirerad av det svenska trettondedagsfirandet då stjärngossar aftonen innan trettondedagen annonserade sina julspel genom att bära runt en lykta som kallades ljusa stjärnan. Tidigt under 1900-talet började herrnhutarnas stjärnlyktor bli omtyckta prydnader även utanför herrnhutarnas krets. Under 1930 och -40 talen blev den orangeröda adventsstjärnan populär i de svenska hemmen. Ungefär vid samma tid kom de första svenska adventskalendrarna. Förebilderna var engelska och amerikanska.

Den äldsta adventstraditionen med anknytning till nuvarande seder är troligen adventskransen. Det förekom redan under 1600-talet att man inför adventet hängde en pyntad adventskrans i storstugans tak.

Text: © Inger Lin Söderberg-Lidbeck